11 februari 2017

Take me there

Allmänt

När det gäller att göra verklighet av sina drömmar så är jag själv faktiskt min största förebild. Det är så det ska vara, man kan aldrig bli lik en annan människa hur mycket man än försöker, bara den personen man ser sig själv vara i framtiden. Jag har kryssat av väldigt mycket på min "bucket-list" redan, men en sak som jag har på hjärnan hela tiden, som jag längtar så otroligt mycket efter, är Kanada. Min timmerstuga långt uppe i bergen i Kananaskis eller Canmore omsvept av skog, med några få hästar precis bredvid i en lösdrift precis lika fin och utsmyckad som stugan. Takfönstret jag ska ha över sovrummet som är riktat mot norr för att kunna se norrsken om natten. Vedspisen. Bilen som jag lätt kommer kunna ta mig direkt till Banff eller Jasper med. Alla kunder till företaget, som är del av en helt annan häst-kultur än den som finns här i Sverige, en sådan som jag känner passar mig mycket bättre. Närheten till BC, full med regnskog och vackra stränder och klippformationer. Bergskedjan Klippiga Bergen är något speciellt. Det är något som drar mig in. Det går inte att motstå. Sverige är annorlunda, det är inte tillräckligt på något sätt, inte vilt nog. Jag bara måste dit så fort som möjligt. Frågan är bara, ska jag sätta min ambition eller en dröm först?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress