Jag har många favoritbilder, många bilder på mig och min häst som jag älskar och många bilder jag själv tagit där jag känner att jag verkligen lyckats. Men den finaste bilden behöver inte vara den som betyder mest, för det som skapar en betydelse är historien bakom den. För mig är den bilden ett självporträtt jag tog när jag var i Kanada.
 
 
Det första jag tänker på när jag ser den är "Ett med naturen". För det var jag verkligen. Det finns många bilder andra tagit likt denna men mycket bättre sådana, skillnaden är bara att de ofta är några meter från en bilväg och att jag här var flera dagar in i den kanadensiska vildmarken, gående ensam efter en led helt fri från andra människor. Bara vildmark. Detta var dag fyra, mina fötter var ömma, mina ben starka, kroppen full med myggbett, ansiktet täckt med flera dagars solkräm och håret rufsigt från alla grenar som fasnat i det under vandringens gång. Inte en gnutta smink. Bilden var inte ens meningen att bli till. Jag hade tagit några planerade bilder med ryggen emot kameran och vände mig endast om snabbt för att se så att inga björnar var i området, och då fjärrkontrollen var satt på intervaller så tog den en bild precis när jag råkade titta i kamerans riktning. Tiotals andra bilder, men bara en sånhär. Det är därför den är så speciell, den är så rå och ärlig. Inget smink, inget färgat hår, knappt några kläder. Inget poserande och ingen plan. Bara jag själv, helt naturlig och långt från människans öga. Vild och härdad av flera dagar av naturens krafter. När jag ser på bilden så ser jag mer mig själv än på någon annan bild jag någonsin tagit. Det är därför jag älskar den så mycket. Jag älskar platsen, jag älskar minnerna från resan och jag älskar just den versionen av mig själv.

13 oktober 2016

Frost

Allmänt

Nu har hösten tagit slut och vintern precis börjat. Det känns konstigt, för när jag bodde i Göteborg så började löven bli gula nu, men nu har de alla fallit för två veckor sedan och mornarna är kristallvita med all frost och tjock dimma. Det är något som jag har märkt är speciellt med denna sjön - den täcks väldigt ofta med extremt tjock dimma, men inte en vanlig dimmma, snarare moln som hamnat på marken. Bara jag åker någon kilometer bort från sjön så är dagarna klara och soliga, så att ha stallet en bit bort på en höjd skapar spännande kontraster mellan höst och vinter.
Jag hinner inte med så mycket just nu, som skrivet så faller mörkret så snabbt att jag inte hinner vandra på vardagar längre, och jag blir även tröttare och tröttare. Jag funderade över varför det blivit så, men kom sedan på att det kanske berodde på att jag bara levt på snacks i tre dagar och inte ätit någon ordentlig mat. Så kan det gå. Så jag njuter ofta av dagarna från köksfönstret under luncherna, men det är ju inte dåligt heller med den vackra utsikten jag har.
 
 

8 oktober 2016

Time flies

Allmänt

..Bokstavligen. När dagarna är så lika varann som de är nu är det lätt att tiden bara flyger iväg. Det kan vara både bra och dåligt, bra ifall man längtar efter ledighet men dåligt eftersom det känns som man inte hinner fånga nuet riktigt. Vi jobbar nästan bara praktiskt i skolan och det är många gånger väldigt fysiskt utmanande, speciellt om man håller på med en häst som gungar runt eller en järnbit som bara vägrar lyda, så energin läggs lixom inte på att ha hjärnan igång, snarare armar och benmuskler. Efter skolan åker jag oftast hem och slänger i mig lite mat innan jag åker till min häst, och sedan är jag hemma igen när det är mörkt ute. Då lagar jag mat som jag äter vid datorn där jag antingen ser på film eller youtube-videos. Sedan börjar det om igen. Nu när det blir mörkare snabbare är det också svårt att bryta vardagen med lite vandring, så sådant får jag lägga på helgen. Förra helgen var min familj här som jag inte träffat på månader och de hjälpte mig med diverse "vuxensaker" som att byta vinterdäck, laga lysen och sätta upp garderober jag beställt hem. Just denna helgen tror jag att jag ska ta en roadtrip till kusten i Norge.

Jag går fortfarande i drönardrömmar men det händer nog inte för än i december. Vilket kan vara lite tråkigt eftersom morgnarna här är så otroligt vackra just nu när solskenet möter frosten och dimman. Men jag sparar och hoppas att jag har råd med en snart. Jag hade flugit runt med den varje dag om den hade varit här nu!
 
En bild jag tog för några dagar sedan på en lunchrast. Vissa av bergen är redan snötäckta och jag undrar när det är dags för snön att komma hit.