14 mars 2016

Vandring

Tankar

Att vandra, eller som i mitt fall ensamvandra, är något av det bästa som finns. Även om man inte är helt inne på det enkla livet så som jag kanske är, så finns det väl ingen i världen som ångrar en vandring de någon gång gjort, oavsett hur svår den var. Det är speciellt på något sätt att sätta sig i en situation där man är helt och hållet på egen hand och sårbar för naturens element, men också får uppleva saker genom endast sina skor. Enkelheten av att vara ute i vildmarken får en att fokusera på det viktiga och det känns bra att kunna göra saker och att känna att man faktiskt förtjänar dem. Ingen som hjälpt dig att uppleva detta, ingen du är skyldig något. Att resa runt och se platser i bil är inte alls samma sak, då känner jag att det snarare är som att titta på en tavla än att faktiskt vara en del av landskapet. Att endast leva på det man har på ryggen gör att man känner sig fri på ett helt annat sätt, du kan gå precis vart du vill och blir en del av naturen, samtidigt som du inser hur extremt liten och obetydlig du är. När du väl går hinner du inte riktigt tänka på något annat än vart du ska sätta fötterna, men undermedvetet så samlar du på dig så otroligt mycket visdom.
Men ändå finns det en hel del krav på vem man "måste vara" för att kunna göra detta, speciellt ensam. Först och främst måste du vara man, för en kvinna kan ju absolut inte ta hand om eller beskydda sig själv. Sedan måste du ha flera års erfarenhet och alltid ha en säkerhetsplan. Du måste även ha god fysik och vara mentalt förberedd på ensamheten. Och självklart äga den dyraste utrustningen.
Nej, jag håller inte med, det finns absolut inget som hindrar. Jag är tjej, 19 år, visste inte ett skvatt om någonting och hade inte ens en karta med mig. Det tog en natt, sedan visste jag vad det handlade om. I sommar, om allt går igenom, åker jag till en för mig helt ny kontinent och drar ut på den längsta vandringen jag någonsin kommer att ha varit på. Förhoppningsvis även åka upp och bestiga sveriges högsta berg. Vad en 40-årig man klarar som inte jag gör förstår jag inte.
Ja, självklart måste du planera, se till att packa rätt och äga en bra ryggsäck, men egentligen kan du göra precis vad du vill. Du behöver inte all den där "erfarenheten" alla säger att du måste ha. Korsa inte för djupa och snabba strömmar, ramla inte ner i någon bergsklyfta, nyp inte björnen i svansen och glöm inte mat och skavsårsplåster så kommer allt gå lätt.
Att vandra är så otroligt härligt och är något alla måste uppleva. Och att vandra själv, även om det bara är för 7 timmar är så otroligt givande. Det är svårt för någon som aldrig har gjort det att förstå känslan efter man bestigit det sista berget, tänker tillbaka på dagen som varit och sätter upp sitt lilla läger för kvällen. Visst är det häftigt, underbart och kraftfullt, men det mest framträdande för mig är att man inser hur liten man är. Att man är allt annat än världens centrum och att naturen inte anpassar sig eller faktiskt bryr sig överhuvudtaget, ens jobb är helt enkelt att passera så obemärkt som man bara kan. Du kan se, men inte äga.
Vivus - hon med fölet

Himla himla fint beskrivet!

Svar: Tack! :-D Detta är det enda jag har i hjärnan just nu, längtar såå till sommaren!
Emelie Boss

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress