10 juli 2016

A wild thing

Foto Tankar

 
Jag har nog aldrig känt mig så hemma och så trygg som jag kände mig på denna platsen. På vandringens fjärde dag gick jag ifrån lägret ner till floden för att fotografera platsen och de vackra bergen, smutsig och flugbiten som man är så långt in i det. När jag stod där och beundrade den helt och hållet vilda naturens storhet kunde jag i vinden höra lätena från alla djur, människor och andra väsen som förr passerat denna platsen. Jag kunde höra björnens rytande, människornas trummor, vargarnas ylande, hjortarnas skällande, ekorrarnas tjattrande och ljudet av älgarnas klövar tyst färdas över markerna. Jag var en del av det, och nu en del av platsens historia där jag stod i de ljumna vindarna. På något sätt, trots att det inte bara är ett främmande land utan även en helt främmande kontinent för mig, så kände jag mig precis som hemma. De höga bergen, de kala granarna, de stora floderna, de färgglada vildblommorna, de turkosa sjöarna, människorna, djuren, snön, norrskenet, mörkret, tystheten, skyddet.. Kommer detta kanske bli min, och min älskade Puchs, plats på jorden?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress