Vinterdagar

Oavsett om norrlänningarna klagar över denna vintern eller inte, så är jag själv så otroligt tacksam över den otroliga mängden snö vi haft de senaste månaderna. Söderut hade vi max två veckor med snö utspritt under vintrarna, så jag tycker att detta är helt fantastiskt. November var otroligt fint och det känns som om Mars kommer att bli likadant. Min månad, eftersom jag den 1;a fyllde hela 20 år. Det har alltid varit som om jag fått våren i present. Men nu fick jag vinter istället och det är jag otroligt glad för.
Solen har även hittat tillbaka och efter månader med mulet väder dag och natt, så har molnen börjat skingra sig. Ofta snöar det och är solsken på samma gång.
Innan snön kom så åkte jag skridskor på fjällsjöarna, men nu åker jag istället en del skidor. Jag har egna längdåkningsskidor jag brukar använda, men till nästa vinter hoppas jag att jag kan skaffa skidor för utförsåkning också. Jag älskade det när jag var liten men blev sämre och sämre på det ju längre jag blev, och ju längre skidorna blev. Jag kunde inte kontrollera långa skidor så jag vågade inte åka så mycket, men i helgen provade jag "trickskidor" som är superkorta, och swoshade ner för isiga branter och genom pudersnön mellan träden på de små skogsstigarna. Det var så otroligt roligt och jag hoppas kunna skaffa egna så att jag kan klättra upp i bergen och köra i puder sedan precis när jag vill.

Jag köpte också ett nytt objektiv till min kamera - ett objektiv jag verkligen saknat. Jag har innan bara haft ett fast vidvinkel som inte går att använda dagtid, och ett superzoomobjektiv jag alltid kommit för nära saker med. När jag exempelvis var i Kanada och kom fram med båten för att ta kort på den kända "Spirit Island" blev jag allt lite snopen när det visade sig att mitt objektiv var allt för smalt för att få plats med hela ön i bild. Istället fick jag använda min mobilkamera. Så innan jag ger mig ut och reser mer så kände jag att jag var tvungen att skaffa ett normal-objektiv också, för att inte missa fler chanser. Det blev ett Sigma 17-50mm f2.8, perfekt för landskapsfotografering och bäst av objektiven för APS-C, den billigare typen av systemkamera. Jag älskar det, det är superskarpt och kommer funka till det mesta när jag vandrar, även om det är tyngre än jag trodde! Jag hoppas att det kommer följa mig i flera år framåt!
 
Förutom ett nytt objektiv så har jag äntligen beställt en drönare! En dröm som jag velat uppfylla länge, SOM jag kommer flyga sedan! Jag har så otroligt mycket planer!

Take me there

När det gäller att göra verklighet av sina drömmar så är jag själv faktiskt min största förebild. Det är så det ska vara, man kan aldrig bli lik en annan människa hur mycket man än försöker, bara den personen man ser sig själv vara i framtiden. Jag har kryssat av väldigt mycket på min "bucket-list" redan, men en sak som jag har på hjärnan hela tiden, som jag längtar så otroligt mycket efter, är Kanada. Min timmerstuga långt uppe i bergen i Kananaskis eller Canmore omsvept av skog, med några få hästar precis bredvid i en lösdrift precis lika fin och utsmyckad som stugan. Takfönstret jag ska ha över sovrummet som är riktat mot norr för att kunna se norrsken om natten. Vedspisen. Bilen som jag lätt kommer kunna ta mig direkt till Banff eller Jasper med. Alla kunder till företaget, som är del av en helt annan häst-kultur än den som finns här i Sverige, en sådan som jag känner passar mig mycket bättre. Närheten till BC, full med regnskog och vackra stränder och klippformationer. Bergskedjan Klippiga Bergen är något speciellt. Det är något som drar mig in. Det går inte att motstå. Sverige är annorlunda, det är inte tillräckligt på något sätt, inte vilt nog. Jag bara måste dit så fort som möjligt. Frågan är bara, ska jag sätta min ambition eller en dröm först?